Återvänd till entrésidan


HEM

Om föreningen
Saintpaulian
Saintpaulians familj
Saintpaulians historia
De vilda arterna
Färg & form
Odling & skötsel
Förökning

Foton
Länkar
Kontakt

Forum
Medlem




Click here for information in English

Förökning

Förökning med blad
Det vanligaste sättet att föröka saintpauliorna är att sätta blad. Skär av ett friskt blad, gärna ifrån ungefär tredje bladvarvet. Blad därifrån är tillräckligt stora för att klara sig och har ändå växtlust kvar.

Plantera bladet i såjord eller en ännu lättare och luftigare jordblandning med till exempel vermiculit och perlit. Jordblandningen skall vara lite fuktig. Placera gärna bladet i ett miniväxthus eller låt den få en plastpåse över sig så torkar det inte ut så lätt, men var försiktig så att det inte blir för fuktigt då kan bladet ruttna.

Det är viktigt att jorden håller en jämn och lagom fuktighet och att det är lite lagom varmt för rötterna. Sedan är det bara att vänta. Ibland kommer småplantorna efter några veckor, andra gånger kan det ta ett halvår.

När bladet rotat sig skickar det upp en eller ofta flera nya plantor. De nya plantorna är kloner av plantan bladet kom från och ska normalt se likadana ut. När småplantorna har blad stora som de utgångna femtioöringarna är de stora nog att klara sig själv. Sätt en planta i varje kruka.


Visste du att ...
... det griniga blad som sattes för ett halvår sedan och som fortfarande inte vill ge småplantor kan tvingas till produktivitet om man skär av den övre tredjedelen av bladytan - rakt av!


Förökning med frön
Saintpaulior går också att föröka med frön. Dock är många saintpaulior dåliga på att självpollinera sig. Detta beror dels på att ståndare och pistill i samma blomma inte är mogna för befruktning vid samma tidpunkt, dels på att pistillen vanligtvis pekar bort från ståndarna.

Som vanligt finns det dock undantag och ett par arter (Saintpaulia shumensis och S. velutina) har pistiller som pekar rakt fram. För att få ståndarna att släppa ifrån sig pollen så måste något trycka emot dem så att de öppnar sig, vilket också försvårar självpollinering.

En saintpaulia har ingen doft men sannolikt är deras vackra färg och gula pistill en kombination som verkar lockande på insekter, vilka troligen är de som hjälper till att pollinera blomman i det vilda.

Den som odlar saintpaulior hemma kan pröva att pollinera genom att flytta pollen från en blomma till en annan med till exempel nageln. Störst chans att lyckas är det om en nyutslagen blomma får pollen från en blomma som varit utslagen ett tag. Frökapseln tar flera månader på sig att mogna, men när den torkat kan man så fröna och få många nya plantor. Kanske finns en alldeles unik skönhet bland dessa.


Sporter
När man bladförökar saintpaulior är de nya plantorna kloner av moderplantan. Men eftersom plantan har korsats fram i många led så bär den på många generationers anlag till olika färger och utseende. Då och då kan ett gammalt, tidigare anlag "slå igenom" och plantan får ett annorlunda utseende än förväntat. Andra gånger kan en mutation inträffa, det vill säga plantans DNA förändras och plantan får ett avvikande utseende.

Mutationer är det som gör att vi har så många olika sorters hybrider. Somliga plantor är mer benägna att förändra sig än andra. Fantasymönstrade kan göra lite hur som helst. Ibland misslyckas de med att få ett fantasymönster och blir enfärgade och då oftast i den mörkaste färg den ursprungliga fantasyblomman hade.


 


Sidan uppdaterad 2013-10-11
© Svenska Saintpauliasällskapet Kontakta vår webmaster om du vill använda något material från hemsidan.