Lagom är bäst
Saintpaulian är en lagomblomma. Den vill ha lagom med ljus, lagom med fukt och lagom med utrymme. En saintpaulia har ingen viloperiod och kan med rätt ljus, fukt och skötsel blomma när som helst under året.

Visst finns det till saintpaulior som till så många andra blommor massor med råd om hur man sköter dem på bästa sätt. Men faktum är ofta att det som passar ens egna blommor bäst är det man själv kommer ihåg att göra för sina blommor.

Jord
Många använder en luftigare jordblandning med inblandning av perlit och vermiculit till sina saintpaulior. Proportionerna varierar från person till person och beror bland annat på vattningssätt.

Perlit är ett vitt, lätt material som heter obsidian. Obsidian bryts i gruvor och upphettas till 800 grader. Då "poppar" vattnet i stenen och den antar en lätt och porös form.

Vermiculit är vanligt glimmer som även den expanderas i ca 800 grader och då antar sin form. Den innehåller mycket lite näring men buffrar i viss mån pH-värdet mot neutralt.

Vatten
Saintpaulian blir lättare ihjälvattnad än ihjältorkad. Den mår bra av att torka upp lite mellan varven, även om den helst vill ha en jämn fuktighet i jorden. Låt gärna vattnet stå en stund innan du vattnar. Då får det rätt temperatur och eventuella ohälsosamma ämnen hinner dunsta bort.

Det spelar ingen roll om du vattnar uppifrån eller på fatet, bara det inte blir vatten stående på fatet så att rötterna ligger i blöt.

Ljus
Saintpaulian växer naturligt vid ekvatorn och vill därför ha minst tolv timmars dagsljus året om. Den växer som undervegetation i skuggan av regnskogen, så den vill inte ha alltför starkt ljus. För att blomma kräver saintpaulian framför allt tillräckligt med ljus. För att blomma på vintern här i Sverige så vill den ha tillskottsljus.

Ett enkelt test för rätt ljusstyrka: Håll din hand mellan ljuskällan och plantan. Om handens skugga är tydlig, men ej svart och skarp, då är ljuset lagom för saintpaulian.

Fläckar på bladen?
Saintpaulian kan få fläckar på bladen om de blöts ner. Men det är faktiskt först när det blöta bladet utsätts för solljus eller en stark lampa som bladet får bruna skador.

Om du vill tvätta dina saintpaulior – vilket de med sina håriga blad brukar kräva då och då för att dammet skall försvinna – så utsätt dem inte för solljus eller annat starkt ljus innan bladen har torkat upp. Undvik också att ställa en planta med fuktiga blad i drag. För att vara på den säkra sidan kan bladet torkas torrt med lite papper. En tops är bra för att komma åt på de innersta små bladen.

Plastpåsetricket
Om du har en liten planta som håller på att kollapsa totalt och dö så kan plastpåsetricket vara ett sätt att rädda den.

Plantera de friska delar av plantan som finns kvar i lite ny jord/jordblandning i en genomskinlig plastpåse. Gör ett litet hål i påsen så att luften inte blir helt stillastående. Förslut påsen upptill och ställ den lagom ljust. Ett sätt som ofta fungerar bra är att hänga upp den nära en lysrörslampa. Fukta då och då men håll lite koll så att det inte blir för fuktigt i påsen.

Plastpåsen förhindrar att fukt försvinner så fort ifrån plantan och släpper in det energigivande ljuset. Många plantor är det som har kunnat räddats på detta sätt.

Extrabelysning
Eftersom saintpaulian är en blomma som inte kräver några viloperioder så går det att få den att blomma året runt. Men för att klara detta med våra långa, mörka vintrar i Sverige så får vi i så fall tillföra extrabelysning.

En glödlampa ger inte det bästa ljuset till en blomma, eftersom de även vill ha sådant ljus som vi människor inte kan se. Därför är det bästa att använda lysrör eller lågenergilampor. Ett ganska enkelt sätt är att skruva fast en vanlig skrivbordslampa (med lysrör förstås!) i fönsterbrädan.

Är man riktigt intresserad så kanske man skruvar upp lysrör i sina bokhyllor. Eller så accepterar man bara att det är som det är, låter växten vila sig över vintern och till våren och sommaren brukar det komma fullt med knoppar och vackra blommor.